
Hösten har kommit och färgerna börjar skifta på träden. På dagarna sitter vi fortfarande ute och fikar, ibland intages även kvällsmaten fram till sju då solen sakta försvinner mellan träden. Då blir det som att stänga av en värmefläkt, kallt och ruggigt. Vi stänger dörren, tänder värmeljus och oljeelementen sätts på. Inom en timme är det becksvart ute från att det varit en ljus krispig höstkväll.

I tidigare blogg skrev jag om kretslopp och återvinning av diskvattnet. Nu har vi påbörjat det. Ett fyrameters långt avloppsrör med små hål i ligger längst hallonodlingen. På så sätt fördelas vattnet till alla plantor. Vi satte ner fyra plantor och avskärmade med plankor som skall målas i en mjuk grön ton så det flyter in mer i miljön än dessa röda som är rester från det gamla uteköket. Jag skall på baksidan även ha gröna pinnar som plantorna kan luta sig mot eller bindas upp på. Jag hoppas att hallonbuskarna skall rota sig och trivas på denna plats. Tar de sig bra så förlänger jag odlingen och bevattningsslangen. På andra sidan växer grannens fina hallonbuskar ( var fina i somras vilket inte syns på bilden ) med endast brandgången som skiljer våra hallon åt.


Vildvin har jag börjat samla in och planterat till lillhuset. Den skall växa upp på en spaljén framför verandan. Satte även ner pioner som jag fick av vår gulliga granne Micke. Blir en trevlig överraskning vad gäller färgen på dem. Det som är fördelen med färgen på vårt hus är att alla andra färger syns och passar till.



Skördetid i köksträdgården. Allt som är över tar vi in nu. De härliga ringblommorna och Solrosorna står sig fint trots kalla nätter, och lyser upp i mörkret. Alltid lika uppfriskande att mötas av dessa underbara färgklickar från köksfönstret till morgonfikat.
MUSBUS
Det är ju inte bara vi som vill komma in i värmen och mysa då det blir mörkt och kallt ute när solen försvinner över grantopparna. Det blev vi varse om häromdagen.
Charlie har varit underlig. Det började med att han på måndagen satt hela kvällen vid diskhon och tittade ner. Jag anade att det var möss som hade tagit sig in i källaren eller rent av genom avloppet, usch. Noga tryckte jag på silproppen i diskhon och för säkerhetsskull en balja på med tung disk. Dagen därpå satt han på ny plats på golvet och som fastskruvad. Han rörde inte en fena utan satt som en staty med väldigt spetsade öron och tittade rätt in bakom spisen.
Ja ja tänkte jag och gick ut i trädgården, soligt och fint i dag. Plötsligt kommer Charlie med en stor fet ljusgrå mus i gapet. Travar förbi mig med den, hoppar över staketet till grannen tomt och lägger sig en bra bit ifrån mig. Jag fick en inre bild av ett Lejon som bär bort sin gasell, något i hans gång påminde om det. Där börjar han att leka med denna stackars mus, släpper och fångar, släpper och fångar. Jag kunde ju inte se på, vilket Charlie säkert väl visste och just därför sprang iväg med musen ifrån mig. Han har gott minne, för i somras tog jag en liten musunge ifrån honom. Den var det sötaste jag sett så jag kunde inte lämna den i hans klor. Vad jag gjorde av den? Bar iväg den till skogen så klart. Å tur var väll det för annars hade han säkerligen smaskat på den i min säng.


Ja att han är mätt och nöjd går ju inte att ta miste på. Vår finaste Charlie.





























