


Nu har vi kommit överens om vart uppgången till vinden skall vara. Efter att i tre år haft en för trång hall med skor, jackor, hinkar, kattlåda och dessutom en stege upp till vinden har vi nu tänkt till. Högra sidan uppe på vinden var en inbyggd sovplats då vi köpte huset . Dessutom kände jag en släng av min klaustrofobi varje gång jag klättrade in där iom att den platsen låg bakom skorstenen och fönstret gick inte att öppna. Då bestämde vi oss för att flytta stegen /trappan till andra sidan dvs till det stora rummet. Utrymmet renoverades ( se tidigare blogg ) vi klädde in med nya brädor i stället för playwoodskivorna med tapeter på som var innan, vilket gjore det både varmare och mysigare efter vi hade målat de ljusgrågröna, en behaglig ljus färg för ett litet utrymme. Själva öppningen sågade vi uppifrån först det översta lagret, vindsgolvet. Bar ut all sågspån och tidningar som låg emellan. Därefter sågade vi i det undre taket. Själva öppningen blev något större rektangel än den förra för att få in mer ljus uppifrån och få upp värmen nerifrån under kalla nätter. Resultatet blev över förväntan, vi är så nöjda med vårt nya krypin.


En som däremot inte riktigt vet vart han skall sova är Charlie. Så ett mellanting med utsikt över allt som händer och sker är det bästa.


Det mesta av snickeriarbetet fixade vi själva vilket vilket vi är mäkta stolta över. Vi hade ju alltid vår handyman Benke att fråga till råds. Däremot stegen och bärigheten ville vi gärna ha hjälp med så inte hela huset brakar ihop. Blev riktigt mysigt när allt var på plats. Luftigt och ingen risk för klaustrofobi längre för min del. Å Charlie väcker oss vid sju så vi inte sover för länge på helgerna när vi är i stugan. För nu kan vi tillbringa mer tid här det är varmt och gott för vi har installerat en kamin och fått liv i den gamla skorstenen
Skorstenen blev besiktad och alla rökgångar var intakta. En till rummet, en till köket så vi kan faktiskt införskaffa oss vedspis också, och ett rör går ner till källaren där det också finns uttag för en kamin. Tror de hade det riktigt mysigt här på 40-talet när huset byggdes.



Vi valde att installera ett rökrör. Vilket även är att föredra enligt sotaren. Har man en murad skorsten pĂĄ hus som kan röra sig är det risk för att det blir sprickor i skorstenen vilket inte är nĂĄgon risk dĂĄ ett rör läggs in. Och runt röret läggs en massa som dels hĂĄller röret pĂĄ plats och gör sĂĄ att värmen behĂĄlls effektivare. Lite dramatik blev det dock när röret skulle ner. Röret var för stort sĂĄ vi fick vänta en vecka extra pĂĄ ett nĂĄgot mindre i diameter, vilket inte gör nĂĄgon skillnad pĂĄ ett sĂĄdant här litet hus. Därefter när röret skulle ner stötte vi pĂĄ en sten som hade ramlat ner i skorstenen och täppte till för röret, aj aj…… Men han var rĂĄdig vĂĄr sotare. Först tog han bild nerifrĂĄn och upp i skorstenen med mobilkameran. Lokaliserade ungefär var stenen lĂĄg. Hackade ett hĂĄl i väggen, tog ut stenen, och murade igen väggen igen. Allt som allt tror jag han var här i max tre timmar och kaminen var pĂĄ plats. Vilka duktiga yrkesmän det ändĂĄ finns. Och inte är de rädda för höjder heller.



Joda den är godkänd, men lite misstänksam är Charlie ändå. Man vet ju aldrig, det rör ju på sig där inne, ser det ut som han tänker, eller, så vet han att det är en brasa.


































































































