



Stugan måste ju ha en liten förstukvist så klart eller veranda Själv föredrar jag det förstnämnda Allt är litet här i Lilleputtlandet så en veranda för mig känns väl stor. Thorbjörn använde sig av plintarna som huset stod på för att fästa balkarna till förstukvisten. Och med Benkes hjälp o råd fick vi dit de på bästa sätt. I ärlighetens namn hade vi lite problem om hur vi skulle få fäste utan att belasta huset för mycket så med lite råd och tips blev det superbra lösning med vinkel järn direkt på huspålarna. Tur att det gick att lösa då jag insåg att dörren kom väl långt ned. Utan denna geniala lösning hade vi nog varken kunnat öppna eller stänga dörren.


Jora man får vara nöjd när allt är på plats. Dessutom var den RAK enligt alla vattenpass.
Krukorna som står nedanför innehåller skott på klättervildvin. De skall klättra upp på kortgaveln där en spalje skall upp för att rama in huset något. Dessutom blir insynen från vägen mindre och på hösten är det gott att rama in själva innergården som det blir här. Ja så är våran tanke men av erfarenhet vet vi att mycket kan ändras på vägens gång.
LIVET ÄR VERKLIGEN SPÄNNANDE
Och medans Thorbjörn sitter och gottar sig över den lyckade verandan som han säger, så fixar Benke el till stugan. Kan nämna att han faktiskt är elektriker och har en egen firma så vi anlitar honom alltid då det gäller el, inget som man själv trixar med.



SĂĄ nu har vi lampor i och utanför. Och den mest behövda lampan är den i uteköket. Tänk vad skönt för Thorbjörn att mörka lördagsmorgnar pĂĄ hösten, kan han stĂĄ ute och steka sina bacon. Alternativet är makrill pĂĄ burk eller skurna tomater som kan tillagas inne i det varma köket MEN Bacon no no……inte i detta lilla hus utan köksfläkt. Smakar det sĂĄ kostar det, men nu med belysning.
Mamma Gudruns Ros

Som jag tidigare har skrivit i bloggen så heter detta huset Gudrun. Varför vi döpt det till det är för att min mamma heter Gudrun. Hon fick aldrig uppleva detta fina hus då hon dog innan jag köpte det. Däremot är hon med under resans gång på många fina sätt i tankar och små tecken. Denna ros har nu tre år i rad dykt upp ensam bland dessa lågväxta blommor som är marktäckande. Första sommaren som den dök upp tyckte jag det var märkligt, bara en ros så där hux flux mitt i. Men nu för tredje året tog jag det som en liten blinkning från min mamma för hon visste att jag har gult som min favoritfärg. Hur det än är så får den mig att tänka på mamma varje gång jag ser den så någon förklaring behövs inte, det räcker för mig.


Blink Blink…………………..

































































